Med det sagt kommer undertecknad (eller var den där signaturen sen dyker upp efter omstruktureringen här på Blogger) åtminstone att stå för några inslag också inom sportbevakningen i sommar. Det gäller nämligen Sun Citys andra säsong i division 2 i amerikansk fotboll.
Men över till det som rubriken låter antyda. Årets inhemska fotbollssommar är i själva verket alldeles oerhört kort. Den korta tid den inhemska fotbollen får stå i rampljuset, dvs. de korta perioderna innan och mellan hockey-VM, EM-slutspelet i fotboll, friidrotts-EM och OS i London, gäller det att slå på stora trumman. Åtminstone i huvudstadsregionen lär intresset för den inhemska fotbollen ligga på alla tiders sparlåga den här sommaren. För alla andra än hardcore-fansen (som det inte finns nära på tillräckligt av i en stad av Helsingfors storlek) lär fotbollssäsongen gå förbi rätt så obemärkt. Någon kanske ännu kommer ihåg Joel Pohjanpalo i september, men det är inte sagt att gemene man gör det. Tyvärr. De här framtidslirarna skulle verkligen förtjäna att synas, höras och märkas betydligt bättre än de gör i dag.
Hur i all världen man klarar av att klämma in 33 omgångar ligafotboll för att inte tala om damligan, division 1 och 2 och 3 och ... Det här om någonsin blir "kusinerna från landets" säsong i fotbollen, ur publikens synvinkel sett.