Chefredaktör Tommy Westerlund tar på ledarplats i dagens (5.10) Västra Nyland ställning till den aningen prekära fotbollssitsen i Raseborg. Han för fram tanken om ett gemensamt fotbollsflaggskepp i Raseborg som skulle samla upp regionens egna löften under ett och samma tak samt stärka Raseborgsandan. Något av ett FC Raseborg igen en gång, med andra ord.
Det här med regionens alla lovande juniorspelare känns faktiskt i dagsläget som ett stort frågetecken. Ekenäs IF matchade både förra säsongen och denna säsong lag i fotbollstvåan där andelen lokala – eller ens inhemska - spelare var ytterst liten. Måhända att Simon Sid och Ville Sevon fick sina genombrott i Eklöven denna säsong, men man matchade trots allt inte mindre än två nigerianer, två amerikaner och en nyzeeländare (!).
Managern Peter Haglund tog konsekvenserna av degraderingen och lämnade sin post på styrelsemötet i går kväll. Samtidigt slog EIF fast att målsättningen är att stiga tillbaka till division 2 under 2011. Något som knappast främjar de egna juniorerna, eftersom man med dagens seriestruktur knappast har råd att förlora mera än en eller två matcher under hela året på grund av t.ex. bristande rutin om man skall vinna division 3-zonen och få kvala om avancemang.
I BK var det argentinaren Lucas Mondino och på slutrakan inköpta liberianen Andreas Blamo som var de tongivande spelarna då Karislaget säkrade sin plats i division 2. Algeriern Samir Attouche gick inte heller av för hackor. I regionens tredje herrlag som satsar hårt, Hangölaget FC HIK, kom man igång först efter injektionssprutan som de tre brassarna förde med sig.
Frågan är väl främst om det överhuvudtaget finns tillräckligt med egna spelare i trakten för att klara av en sådan satsning?
De konstgjorda fusionsföreningarnas tid är nämligen obönhörligen förbi. FC Lahti i fotbollsligan kämpar stenhårt mot nedflyttning och har aldrig lyckats få publiken bakom sig på samma sätt som bakgrundsföreningarna anrika Reipas och Kuusysi gjorde i tiderna i Lahtis. Det samma gäller Tampere United, som grundades av Ilves och TPV – två föreningar som igen återuppstått som elitsatsande (TPV i division 1 och Ilves som aspirerar på avancemang dit). Intresset - och framför allt engagemanget - för de här anrika bakgrundsklubbarna är något helt annat än för de konstgjorda, nya klubbarna.
Uleåborgsfotbollen med sina FC:n, AC:n, -jp:n och vad det nu heter är en helt annan femma. Att man i staden som lyckats med att föra fram 2000-talets stora hockeydynasti i Kärpät inte har lyckats med fotbollen är något av en katastrof. Uleåborg är trots allt ett av landets största tillväxtcentra, något som Raseborg är långt ifrån. Här monteras välfärden istället ner bit för bit.
Ett FC Raseborg som skulle ha ännu svårare att aktivera eldsjälar än traditionella Ekenäs IF och BK-46? Nej tack!
Att det skulle ha varit oväntat att någotdera Raseborgslag tar steget ner stämmer inte heller. I vårens nummer av Sportpressen skrev jag nämligen en text där jag ifrågasatte om Raseborg var tillräckligt stort för två klubbar på division 2-nivå. Helt tydligt var svaret nej.
SvaraRaderaOtrolig lokalpatriotism! För att hävda sig, och för att ge västnyländska juniortalanger ens en chans att komma fram måste FC Raseborg bli verklighet inom några år! Till ungdomslandslagen kommer majoriteten av spelarna från HJK och Honka! Inte på grund av att lagen nödvändigtvis har alltid de "bästa" spelarna, utan för attde är storklubbar i Finland!
SvaraRaderaÄr det sedan ett självändamål att hävda sig, eller räcker det med att hållas till på en "lämplig" nivå? Att majoriteten av ungdomslandslagsspelarna kommer från huvudstadsklubbarna är väl naturligt. Ser man sedan till i vilka klubbar spelarna faktiskt inlett sin spelarbana är det ofta mindre föreningar som ligger bakom. Men då befolkningsunderlaget är störst där, är också bredden på juniorverksamheten störst. Det krävs inget "FC Raseborg" för att göra ett gott juniorarbete.
SvaraRaderaSe fast på herrarnas A-landslag, där kommer spelarna från bl.a. Norrvalla FF, Pargas IF, FF Jaro, OLS, JyP-77, MaPS, PaPe, MP, FinnPa, Reipas, Sepsi-78, IFFK, KyIF ... Av de som spelade i öppningen mot Ungern är det endast Mikael Forssell som är HJK-fostrad, Perparim Hetemaj är också det men satte som bekant (tyvärr) på läktaren.
Vilka investeringar skulle inte krävas för att rusta upp antingen Karis centralidrottsplan för att inte tala om Centrumplan i Ekenäs för t.ex. spel ens i division 1? Är det verkligen värt det med risken för att folk på gräsrotsnivå inte tar den nya klubben till sig och känner att man vill jobba frivilligt för den?
Friidrottsföreningen IF Raseborg har inte precis haft nån dans på rosor under sina första år.