6-0 efter knappt 13 minuter semifinalhockey gör att tankarna står ganska så stilla i huvudet just nu. Var gick det fel? Finns väl inget entydigt svar på den punkten, men i 20 minuter gick allt - precis allt - fel.
Att det blev en helt likadan black out i huvudet på alla proffsspelare som i den tv-soffa jag belägrat mig i igår är allt annat än godkänt. Medger på direkten att jag inte fick ett endaste ljud ur mig efter det målet. På en god stund åtminstone, det räckte ända fram till 4-0 också för mig att få nånting ens halvvettigt ur mig. Men att det tydligen tog lika länge för bänken att på riktigt reagera är nog värre. Det hör liksom till deras jobb att vara aningen vassare än mig på den punkten.
Jukka Jalonen markerade snabbt att han inte lastar förlusten på målisen Miikka Kiprusoff genom att meddela att han står också i bronsmatchen. Okej, passningen vid 1-0 var horribel. Men vad i hela världen tänkte Sami Lepistö och Janne Niskala på? "Kipper är en av världens bästa målisar, han fixar det nog. Vi som marginalkillar kan bara kurva undan?"
Ari Sulander fick stå i bronsmatchen 1998 som oprövat kort mot Kanada. Kunde man inte ha valt Niittymäki nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar