5.10.10

Konstgjorda fusionsföreningar ingen bra lösning

Chefredaktör Tommy Westerlund tar på ledarplats i dagens (5.10) Västra Nyland ställning till den aningen prekära fotbollssitsen i Raseborg. Han för fram tanken om ett gemensamt fotbollsflaggskepp i Raseborg som skulle samla upp regionens egna löften under ett och samma tak samt stärka Raseborgsandan. Något av ett FC Raseborg igen en gång, med andra ord.

Det här med regionens alla lovande juniorspelare känns faktiskt i dagsläget som ett stort frågetecken. Ekenäs IF matchade både förra säsongen och denna säsong lag i fotbollstvåan där andelen lokala – eller ens inhemska - spelare var ytterst liten. Måhända att Simon Sid och Ville Sevon fick sina genombrott i Eklöven denna säsong, men man matchade trots allt inte mindre än två nigerianer, två amerikaner och en nyzeeländare (!).

Managern Peter Haglund tog konsekvenserna av degraderingen och lämnade sin post på styrelsemötet i går kväll. Samtidigt slog EIF fast att målsättningen är att stiga tillbaka till division 2 under 2011. Något som knappast främjar de egna juniorerna, eftersom man med dagens seriestruktur knappast har råd att förlora mera än en eller två matcher under hela året på grund av t.ex. bristande rutin om man skall vinna division 3-zonen och få kvala om avancemang.

I BK var det argentinaren Lucas Mondino och på slutrakan inköpta liberianen Andreas Blamo som var de tongivande spelarna då Karislaget säkrade sin plats i division 2. Algeriern Samir Attouche gick inte heller av för hackor. I regionens tredje herrlag som satsar hårt, Hangölaget FC HIK, kom man igång först efter injektionssprutan som de tre brassarna förde med sig.

Frågan är väl främst om det överhuvudtaget finns tillräckligt med egna spelare i trakten för att klara av en sådan satsning?

De konstgjorda fusionsföreningarnas tid är nämligen obönhörligen förbi. FC Lahti i fotbollsligan kämpar stenhårt mot nedflyttning och har aldrig lyckats få publiken bakom sig på samma sätt som bakgrundsföreningarna anrika Reipas och Kuusysi gjorde i tiderna i Lahtis. Det samma gäller Tampere United, som grundades av Ilves och TPV – två föreningar som igen återuppstått som elitsatsande (TPV i division 1 och Ilves som aspirerar på avancemang dit). Intresset - och framför allt engagemanget - för de här anrika bakgrundsklubbarna är något helt annat än för de konstgjorda, nya klubbarna.

Uleåborgsfotbollen med sina FC:n, AC:n, -jp:n och vad det nu heter är en helt annan femma. Att man i staden som lyckats med att föra fram 2000-talets stora hockeydynasti i Kärpät inte har lyckats med fotbollen är något av en katastrof. Uleåborg är trots allt ett av landets största tillväxtcentra, något som Raseborg är långt ifrån. Här monteras välfärden istället ner bit för bit.

Ett FC Raseborg som skulle ha ännu svårare att aktivera eldsjälar än traditionella Ekenäs IF och BK-46? Nej tack!

25.9.10

Nyt mennään!

Tänään se sitten on, se suuri päivä jolloin pelataan jalkapallon Suomen cupin finaalit.

Naisten finaalissa kohtaavat myös liigamestaruudesta taisteleva HJK ja sarjan keskikastiin jämähtänyt Ilves. Siitä ottelusta en sen enempää riimittele, sillä rehellisyyden nimissä on todettava etten ole yhtäkään Naisten liigan peliä tällä kaudella nähnyt.

Miesten puolella kohtaavat sen sijaan kaksi maan perinteikkäintä seuraa. Legendaarinen "Klubi" ja kiusaajan roolin saanut TPS.

Muutamia ennakkojuttuja luettuani täytyy todeta että itseäni ottelu ainakin kiinnostaa. Syitä tähän on useita.

1. Finaali pelataan vihdoinkin järkevänä ajankohtana.

Cupromantiikka on marraskuussa melko kaukana, etenkin muovimatolla pelattaessa. Vaikka Klubi nyt saakin suhteettoman edun siitä että finaali ratkotaan heidän takapihallaan. Toisaalta ne paikalle vaivautuvat 2700 henkeä näyttäisivät melko orvoilta Olympiastadionilla.

2. Cupin finaalissa esiintyy tämän hetken kuumin pelaaja.

TPS:n 19-vuotiasta hyökkääjälupaus Roope Riskiä on suitsutettu maasta taivaaseen viime aikoina — aiheesta. Viimeistään hattutemppu AC Oulun verkkoon keskiviikkona avasi kaikkien silmät sille, mitä Heikki Suhonen on sanonut jokaisessa UrhoTV:n ottelussa jossa hän on ollut asiantuntijana.

Roope Riski on Suomen mielenkiintoisin hyökkääjälupaus aikoihin. Sorry vaan, Teemu Pukki. Riskiä taitavat odottaa hieman Turkua suuremmat ympyrät ensi kaudella. Toivottavasti ei kuitenkaan oteta liian suurta askelta, sillä penkillä ei kukaan kehiry.

3. Klubin sairastupa on tyhjentymään päin.

HJK lähtee otteluun kutakuinkin parhaalla kokoonpanollaan koko kauden aikana. Vaikka Medo lähti Serbiaan ja Janne Saarisesta ei enää ollut pelimieheksi, muut loukkaantuneet ovat suurin piirtein kunnossa.

Tyylikäs toppari Mathias Lindström on jo saanut muutaman kovan pelin vyön alle myös liigassa — ja iskihän mies myös maalin Interin verkkoon viikolla.

Aki Riihilahti lienee niin ikään pelikunnossa — ja ottelussa saatetaankin nähdä uusinta vuoden 1996 finaalin taisteluparista Riihilahti— Jonatan Johansson.

Kuten jo edellisessä cupin finaalia koskevassa kirjoituksessani totesin, ei tästä ainakaan ole odotettavissa suurta yleisöjuhlaa. Valitettavasti.

Seuraavassa muutama veikkaus itse ottelusta:

HJK vie voiton jatkoajalla 2-1, voittomaalin iskee Johannes Westö.

Yleisömäärä on 2 654.

Kukaan ei tule muistamaan tätä ottelua kymmenen vuoden kuluttua.

ps. If English isn't a problem, I'd recommend Janne Oivios excellent rant on Nordic Football News!

9.9.10

Vad är bättre än en visionär? Jo, två stycken

Det har inte hänt mycket att tala om i den inhemska handbollen under de senaste fem åren. Sedan Dennis Rafkin och hans skötebarn HC Dennis kastade in handduken den där dagen i april 2005 har framstegen och framför allt visionärerna på hemmaplan varit få.

Problemet den gången var att föreningarna (i det här särskilda fallet föreningen) och förbundet inte drog åt samma håll. För att en utveckling - en profilhöjning - skall gå att genomföra krävs det att både toppen (förbundet) och gräsrötterna (föreningarna) drar åt samma håll.

Nu har förbundet fått enorm geist i egenskap av verksamhetsledaren Tomi Puikkonen som inte är sen med att driva igenom sina visioner. Handbollen får ökad tv-synlighet, ökad webbsynlighet, resultatservice i realtid och gyllene shorts ... Det känns nästan överväldigande efter den status quo som varit handboll i Finland de senaste åren.

Frågan som återstår är om föreningarna är beredda att göra en motsvarande satsning och gå "all in". Det behövs nämligen för att profilhöjningen inte bara skall bli ännu ett misslyckat försök. I och för sig också det nåt man inte blivit bortskämd med inom den inhemska handbollen på sistone.

Om herrarna Puikkonen på förbundet och Rafkin på föreningsnivå hade varit verksamma under samma tidsperiod hade det knappast funnits gränser på vad de hade kunnat hitta på.

Visionärer behövs - inte minst där högst upp i hierarkin - men de kan inte dra lasset ensamma.

7.9.10

Ge oss förändring

Låt holländarna fortsätta tro att Jari Litmanen lade av år 2005. Det räcker med ett kort inhopp i slutet av matchen mot Holland på De Kuip i Rotterdam. Efter fiaskot i Chisinau vill vi se förändringar i truppen, mera anamma, mera ungdomlig iver.

Snälla Stuart Baxter, ge oss en öppningselva vi förtjänar och en matchbild vi inte behöver skämmas över. Faller man sedan med 4–1 eller nånting i den stilen är det inte katastrof – i den här matchen som alla förväntar att Finland förlorar – bara alla spelare på planen verkligen ser ut som att de vill vara där.

Personligen ser jag gärna närmare sju förändringar i truppen än två. Hyypiä blir per automatik borta i den här matchen med sin avstängning. Litmanen får inleda på bänken. Johansson kan inleda på bänken. Fredriksson kan inleda på bänken. Heikkinen kan inleda på bänken.

Ge oss fast Lehtovaara; Lampi, Portin, Moisander, Pasanen; Roman Eremenko, Tainio; Väyrynen, Hämäläinen, Alexei Eremenko Jr; Forssell.

3.9.10

Ett hyfsat intressant sportveckoslut

Det ligger en hel del grejer på agendan inför veckoslutet. Förutom veckoslutets – eller egentligen fredagens – självklara tv-höjdare direkt från Chisinau i form av EM-kvalmatchen Moldavien–FinlandTV2 blir det bland annat proffsboxning från Tölö sporthall på lördag.

Där boxas Amin Asikainen enligt uppgifter i Iltalehti om chansen att gå en VM-match (vilket i fall av förlust med all sannolikhet skulle innebära att karriären är över).

På lördag inleds dessutom långdistans-FM i orientering i Raseborg (Backgränd) som arrangeras av Karis Ura. Bland de 970 anmälda finns bland andra färska VM-guldmedaljören Minna Kauppi. Kval på lördag, finaler på söndag med prisutdelning ca kl. 14.00.

En annan idrottshändelse av rang på lördag är FM-finalen i amerikansk fotboll, Finlands "Super Bowl", dvs. Vaahteramalja, som i år avgörs på ISS Stadion i Vanda. I finalen (som för övrigt kan ses direkt via nätet på förbundets webbplats) möts Seinäjokilaget Crocodiles och regerande Finska mästarna Butchers från Borgå.

Under veckoslutet spelas det också en del ödesmatcher i fotbollens division 2, närmare bestämt för Raseborgslagens del. På lördag möter EIF kraftigt försvagade LoPa i Lojo. LoPa tömde lagret på utomstående spelare i och med att man har sitt på det torra  vad gäller nedflyttning eller avancemang. LoPa har inget att spela för under de återstående fem omgångarna.

På söndag tar BK-46 emot SalPa hemma på Karis centralidrottsplan - en match som Sportpressen för övrigt följer med i form av liverapportering på twitter. Denna gång blir det på finska.

1.9.10

Huikean (?) suosion saavuttanut liveseuranta jatkuu

Sunnuntaina 5. syyskuuta pelattava Kakkosen B-lohkon tuikitärkeä ottelu BK-46 - SalPa löytyy Sportpressenin twitter-seurannassa klo 15.00 alkaen tägillä #bksalpa. Tällä kertaa läppä lentää suomeksi.

30.8.10

Cupin finaalissa jälleen "klassikkokohtaaminen"

Lauantaina 25. syyskuuta pelattava jalkapallon Suomen cupin miesten finaali saattaa tällä kaudella muodostua todella kovaksi koitokseksi. Uudelleennimetyllä Sonera Stadiumilla kohtaavat nimittäin tämän hetken kuumin joukkue, jo viisi peräkkäistä voittoa napannut TPS – sekä kotijoukkue ja hallitseva Suomen mestari sekä liigakärki HJK.

TPS on vuosien varrella kunnostautunut melkoisena cup-joukkueena, sillä menestys cupissa on useasti ollut parempaa kuin liigassa/mestaruussarjassa josta viimeisin mestaruus on vuodelta 1975. Pronssia on kovista satsauksista huolimatta tullut kahdesti viime kausina (2007 sekä 2009).

Cup-kannua TPS on nostanut kausilla 1991 ja 1994, finaalin hävinneenä osapuolena turkulaiset ovat olleet viidesti (1965, 1979, 1996, 1997 sekä 2005).

Suomen cupin nettisivuilla Palloliiton tuore puheenjohtaja Sauli Niinistö toimii näyttävän haaste-kampanjan keulakuvana. Slogani "liput viedään käsistä" lienee tosin hieman liioittelua, sillä klikkaamalla seuraavalle sivulle voi nähdä että tilaisuuteen on myyty jopa 770 lippua. Eli melko perinteinen määrä jos katsoo viime vuosien cup-yleisömääriä.

Viimeisten kymmenen vuoden osalta (9 kertaa silloin vielä Finnair Stadiumina tunnetuksi tulleella Töölön jalkapallostadionilla ja kerran Tampereen Tammelassa) yleisökeskiarvo on 2 611 katsojaa (paras saavutus juurikin Tammelan 3 820 silmäparia ottelussa Atlantis FC–Tampere United). Vuodelta 1963 peräisin oleva cupin finaalin yleisöennätys 14 052 (Olympiastadion) on täysin omaa luokkaansa, sillä sen jälkeen ei kyseisessä kilpailussa olla kertaakaan päästy yli 10 000 katsojan.

Niinistön vetoapukaan ei taida riittää kolmeatuhatta katsojaa parempaan vaikka finaalin ajankohtaa onkin aikaistettu hieman. Edellisen kerran kun cupin loppuottelu pelattiin ennen lokakuuta, siinä kohtasivat juurikin samaiset HJK ja TPS kaudella 1994. Silloin TPS vei voiton 7 617 katsojan edessä maalein 2–1. Nämä joukkueet ovat kohdanneet cupin loppuottelussa myös toistamiseen, kauden 1996 päätteeksi jolloin HJK vei voiton rankkareilla 4–3.

Oman suolansa vajaan kuukauden päästä pelaavaan otteluun tuovat joukkueiden mielenkiintoiset kärkimiehet, TPS:n kokenut maajoukkueratsu Jonatan Johansson sekä HJK:hon vastikään siirtynyt nuori Teemu Pukki.

Muita mielenkiintoisia taistelupareja ovat ilman muuta maalipörssiä johtava Juho Mäkelän kamppailu luunkovaa Jarno Heinikangasta vastaan sekä TPS:n kauden ehdottoman hahmon, Toni Kolehmaisen (loistava Puoliaika-blogi ennusti melko nappiin jo joulukuussa), kaksintaistelu keskikentällä HJK:n riivinrauta Cheyne Fowleria vastaan.

Koko kauden sivussa ollut HJK-toppari Mathias Lindström on jo hakenut pelituntumaa Ykkösen Klubi-04:n riveistä ja saatetaan hyvinkin nähdä Klubipuolustuksessa ailahtelevan Peter Magnussonin tilalla. Hän tekee Pukin tavoin kauden debyyttinsä tänä iltana mestaruustaiston kannalta tärkeässä IFK Mariehamn-ottelussa. Samalla eräs kotimaisten kenttien väriläiskistä, suomalaistunut sierraleonelainen Medo, jättää hyvästit Veikkausliigalle siirtyessään Partizan Belgradin riveihin.

23.8.10

Livetwitter från EIF – Pallo-Iirot

Söndagens division 2-match mellan EIF och Pallo-Iirot i zon B bevakas live på Sportpressens twitterkonto. Avspark sö 29.8 kl. 15.00 på Centrumplan i Ekenäs.

2.6.10

Twitterbevakning från skärgårdsderbyt - Liveviserrystä paikallispelistä

Undertecknad tänker slå på stort och twittra från det åboländska skärgårdsderbyt i division 3 mellan Pargas IF och Kimitoöns FC Boda i kväll. Matchen spelas med start klockan 18.30 på Pajbacka i Pargas, det går att följa twittrandet genom att söka på hashtagen #pifboda eller användarnamnet sportpressen.

Följ Sportpressen på Twitter här, gilla oss på Facebook här.

Eli tiivistettynä suomeksi: liveviserrystä Turunmaan paikallispelistä PIF–FC Boda Paraisilla tänään klo 18.30 alkaen. Seuraa hashtagilla #pifboda tai käyttäjää sportpressen.

Sportpressen löytyy myös Twitteristä ja Facebookista.

29.4.10

Plats för en kolumn

Här tänkte jag skriva någonting fyndigt om TPS-hockeyns osannolika vår som i går utmynnade i att lagkaptenen Ville Vahalahti höjde kanadabucklan i skyarna i Tavastehus, men kunde snabbt konstatera att kollegan Nicklas Hägen redan i själva verket skrivit en så pass slående kolumn i dagens Hbl att jag bara nöjer mig med att länka till den.

21.4.10

Kulta on värimme?

Tuttu iskulause 1980- ja 1990-lukujen taitteesta, TPS:n jääkiekkojoukkueen ensimmäiseltä kultaiselta menestyskaudelta. Siltä, joka loppujen lopuksi melkein koitui koko seuran olemassaolon osalta kohtalokkaaksi.

TPS:n jääkiekko eli 1990-luvulla niin uskomattomassa nosteessa Vladimir Jursinovin akatemian, poikkeuksellisten lahjakkaiden nuorten ja paksuakin paksumman lompakon turvin, ettei kukaan olisi uskonut että seura ennen 2010-lukua rypeäisi historiansa suurimmassa kriisissä ja kamppailisi olemassaolostaan.

Allekirjoittanut on seurannut TPS:n jääkiekkoa aina viimeisiltä Kupittaan kausilta saakka, ollut mukana muuttamassa Turkuhalliin, nähnyt kannatustoiminnan nousuja ja laskuja, istunut itsekin mukana fanikatsomoissa, juhlinut mestaruuksia niin torilla, Turun yöelämässä kuin hallillakin, ollut vierasmatkoilla Sissiryhmien ja muiden kanssa - ja nyt kokenut myös turkulaiskiekon uuden tulemisen.

Orastavia merkkejä tästä uudesta tulemisesta oli havaittavissa jo viime kevään JYP-sarjassa, jossa menestyksennälkäinen turkulaisyleisö jälleen heräsi horroksestaan ja ahtautui Turkuhalliin takavuosien tapaan. Kun täysin puskista tullut finaalipaikka varmistui samaisen JYP:in kustannuksella maanantaina, oli jo seuraavana päivänä havaittavissa tiettyä upeaa nostalgisuutta.

Turussa oli jälleen lippujonoja. Muistattehan, nuo Kupittaan entisen TPS-toimiston seiniä pitkin kortteleittain kiemurrelleet ihmismassat joita ei lipunmyynnin valtakunnallistamisen jälkeen oikeastaan enää ehdi syntymään kuin virtuaalisesti netissä. Itsekin olen seissyt monia tunteja jonossa, sillä jostain syystä emme ikinä uskaltaneet lunastaa playoff-kausikorttia vaikka uskoimmekin menestykseen. Irtolipuilla mentiin keväisin.

TPS ja HPK ovat kohdanneet ennenkin samoissa merkeissä. Kaudella 1992-93 joukkueet pelasivat finaalisarjan, jossa oli mukana melkoisesti mielenkiintoisia nimiä. Ihailkaapa tätä listaa...


Ai niin, siinä finaalisarjassa TPS vei voiton otteluin 3-1 aloitettuaan murskavoitolla 9-3. Muuan Vladimir Jursinov valittiin vuoden valmentajaksi. Uuden nousun ruumiillistumaksi noussut Kai Suikkanen - joka kurvasi Turkuhallissa (Typhoonissa) kauden 1991-92 finaaleissa KalPaa vastaan - lienee takuuvarma valinta tänä vuonna.

30.3.10

I valet och kvalet

Med tanke på hur få hockeymatcher av betydelse (OS borträknat) som numera kan ses gratis var det en skön överraskning då det i går gick upp för mig att (åtminstone en del av) ligakvalmatcherna visas på Nelonen Sport.

Att kanalens sida i övrigt är ett totalt skämt till exempel för den som söker programtablåer eller annan information är en bisak. Det går alltså att i dag från klockan 18.05 att se inför-stämningar från Hakametsä och match 1 i serien mellan Ilves och Jokipojat.

Kanalen kommer också att visa matcherna som spelas i Tammerfors, dvs. också match 3 samt 5 och 7 om de spelas. Ända till Joensuu ids man inte ta sig, det ligger väl utanför "bekvämlighetszonen"?

11.3.10

Hannu-sedän kiekkokoulu

Jokerivalmentaja Hannu Jortikan helmikuisen Ilves-voiton jälkeen lanseeraama "Hannu-sedän kiekkokoulu" on vihdoinkin tuottamassa jonkilaista tulosta. Viime tingassa, sillä kalliilla joukkueella ei ole kuin neljä ottelua runkosarjaa jäljellä.

TPS:sta otetun 2–1-voiton myötä Jokerit nousee yhdeksänneksi, peräti kolme pistettä SaiPan edelle joka majailee 11. sijalla. Kotivoitto oli samalla Jokereiden ensimmäinen sitten tammikuun lopulla otetun Ässä-voiton.

Jokereiden jäljellä olevat ottelut ovat JYP (v), Lukko (k), Blues (v) sekä runkosarjan päättävä KalPa (k). Kolme näistä ovat sarjan kärkijoukkueita vastaan, Blues puolestaan kamppailee yhtä lailla paikasta kymmenen joukkoon.

Jokereiden saldo pelastaja Michael Nylanderin liityttyä joukkueeseen ei ole kovinkaan mairitteleva: 4 voittoa ja 8 tappiota. Tosin joukkueella on juuri nyt meneillään kahden ottelun voittoputki. Voitolla JYPistä Jokerit olisi tämän kauden mittakaavalla jo varsinaisessa liidossa, sillä sen pisin voittoputki kauden aikana on juurikin kolmen ottelun pituinen. Että näin Ilmalassa.

27.2.10

Tomt

6-0 efter knappt 13 minuter semifinalhockey gör att tankarna står ganska så stilla i huvudet just nu. Var gick det fel? Finns väl inget entydigt svar på den punkten, men i 20 minuter gick allt - precis allt - fel.

Att det blev en helt likadan black out i huvudet på alla proffsspelare som i den tv-soffa jag belägrat mig i igår är allt annat än godkänt. Medger på direkten att jag inte fick ett endaste ljud ur mig efter det målet. På en god stund åtminstone, det räckte ända fram till 4-0 också för mig att få nånting ens halvvettigt ur mig. Men att det tydligen tog lika länge för bänken att på riktigt reagera är nog värre. Det hör liksom till deras jobb att vara aningen vassare än mig på den punkten.

Jukka Jalonen markerade snabbt att han inte lastar förlusten på målisen Miikka Kiprusoff genom att meddela att han står också i bronsmatchen. Okej, passningen vid 1-0 var horribel. Men vad i hela världen tänkte Sami Lepistö och Janne Niskala på? "Kipper är en av världens bästa målisar, han fixar det nog. Vi som marginalkillar kan bara kurva undan?"

Ari Sulander fick stå i bronsmatchen 1998 som oprövat kort mot Kanada. Kunde man inte ha valt Niittymäki nu?

25.2.10

Sportkrögarna vädrar morgonluft

Herrarnas hockeysemifinal mellan USA och Finland spelas som bekant på fredag med start kl. 22 finsk tid - det vill säga vid lunchtid i Vancouver. De hårt prövade finländska bänkidrottarna får äntligen chans till storstilad revansch i ett OS som varit - bara att medge - alla tiders katastrof.

Det är dock inte bara bänkidrottarna som satts på prov. Sportkrogarna land och rike runt har inte heller kunnat casha in på sedvanligt sätt i samband med OS-hockeyn, främst på grund av tidsskillnaden mellan Finland och Kanadas västkust och den lokala alkohollagstiftningen. Ingen sprit före klockan nio på morgonen.

Visst, öppningsmatchen mot Vitryssland gick kl. 22, men det var trots allt a) öppningsmatch, b) "bara" Vitryssland och c) onsdag. De övriga matcherna har börjat kl. 7, 7 och 5 på morgonen. Några krogar har istället valt att satsa på frosserifrukost då ölkranarna hållits stängda.

Nu är det andra bullar som gäller. Fredag kväll, USA, semifinal, framgångssuktande bänkidrottare i mängder... Vad kan gå fel? Tre snabba USA-mål i första perioden, kanske?

Vill bara påpeka att undertecknad i likhet med de flesta tippare var överoptimistisk då det kommer till antalet medaljer som OS-truppen skulle bärga i Vancouver. Däremot träffar tonen i det här inlägget huvudet på spiken. Och det där med Finland och USA i hockeysemi då...

23.2.10

Bäst med OS?

Finns egentligen bara en sak som fungerat prickfritt - i doser om 140 tecken. HBL:s Christoffer Herberts på twitter. Priceless.

15.2.10

Motigt värre

Den blåvita OS-truppen fick inte alls den drömstart alla hade hoppats på. Comebackande legenderna Janne Ahonen och Hannu Manninen blev utan medaljer medan Tapio Luusua & co tog placeringarna "ynnämuut" i puckelpisten. Det enda som gått Finlands väg förutom att Sverige också är utan medalj (i enlighet med traditionell finländsk livsåskådning) är hockeydamernas femetta mot Ryssland i premiären.

Däremot var tävlingen i "nordisk" kombination i normalbacken en ytterst underhållande affär med en spännande spurtuppgörelse – synd bara att det var fransmän, jänkare och italienare som stod för bragderna.

Skidskyttet skall vi knappast ens nämna, en fin sport (inte minst i tv), men då de blåvita placeringarna rör sig kring fahrenheittemperaturen i södra Florida den här tiden på året kanske man kan konstatera att inte så många av oss blir upprörda om Paavo Puurunen inte ställer upp i flera starter i Whistler.

Inför kvällens skidsträckor rapporteras det bland annat att Riitta-Liisa Roponen har feber och naturligtvis att Virpi Kuitunen inte alls kommer till start.

Nä, nog väntar man på herrarnas hockeyturnering. Då börjar OS. På riktigt.

12.2.10

Tulipa sitten sitäkin kokeiltua

Tänään kokeilin ihan vaan piruttaan iPhonen ja omien sormien pakkaskestävyyttä Turun derbyn yhteydessä twitteröintisession muodossa. Onneksi oli tukijoukkoja mukana sillä näpyttäminen ja pelin seuraaminen oli hieman ongelmallista. Toisella puoliajalla tosin pakkanen aiheutti pidempiä päivitysvälejä, joten peliäkin ehti seurailla. Tepsille ansaittu 2–0-voitto, ei siinä mitään. Itse asiassa pelikin näytti harvinaisen valmiilta ottaen huomioon ajankohdan.

Päivän top-3:

1. Riku Riski, TPS
Nilkkavaivasta ei ollut tietoakaan kun RR10 esitti parastaan kivikovalla Kupittaan vitosella. Jos pysyy ehjänä on läpimurto liigan eliittiin edessä eikä Wayne Brownia ehditä edes kaipaamaan.

2. Jalkapallo kiinnostaa, Turku
Kupittaalla viimaa, pakkasta 6-8 astetta, työpäivä jne – ja yleisöä kentän laidalla siitäkin huolimatta sellaiset 400-500. Jalkapallo kiinnostaa Turussa edelleen, ja hyvä niin.

3. Daniel Antunez, Inter
Toivottavasti Inter saa jenkin riveihinsä, sillä ensinäkemältä vaikutti todella lupaavalta jannulta. Tosin niin vaikutti viime kaudella Verinokin.

11.2.10

OS börjar, är du redo?

Har precis inlett OS-förberedelserna med att bland annat ladda upp med nyttiga länkar (som YLE Sportens OS-blogg och EBU:s webbutbud), skapa ett Twitter-konto för att kunna följa med Toffe Herberts i Vancouver och plita ihop ett lag i Liigapörssis Vancouver-version.

Känns helt okej, men man borde liksom hinna jobba nån gång också.

7.2.10

En helt lyckad grupp!

Visst gick det helt okej i EM-lottningen inför Polen-Ukraina 2012 för fotbollsgubbarna. Eller vad sägs om Holland, Sverige, Ungern, Moldavien och San Marino?

Visst hade man drömt om Frankrike ur första korgen, Lettland ur fyran och Estland ur femman – men den här gruppen känns riktigt, riktigt fräsch. Otroligt skönt att slippa Tyskland, Ryssland och de eviga resorna till Armenien/Azerbajdzjan-regionen...

Ser personligen fram emot möjliga resor till Stockholm och Serravalle.

1.2.10

Sportpressen på facebook

Lanserade nyss Sportpressens sida på facebook. Vi får se vart det bär, förhoppningsvis hittar åtminstone den här bloggen fler läsare den vägen.

Become a fan today! ;)

28.1.10

Den enda segern?

OS i Vancouver blir en enda långsam transportsträcka fram till den 28 februari då alla tiders OS-final i ishockey spelas. Där möts nämligen värdnationen Kanada och Finland.

Calgarymålisen Miikka Kiprusoff, som utan orsak fått mycket kritik för sina uttalanden om att vara förstamålvakt, ser till att Finland slår ut USA i semifinalen och ger de blåvita hockeylejonen en chans till ett minst sagt sensationellt OS-guld. Samtidigt spikar han redan nu in sig som hetaste kandidat för titeln som Årets idrottare 2010.

Att Teemu Selänne kanske inte spelar och att Finlands just nu hetaste NHL-lirare, straffslagsspecialisten Jussi Jokinen åtminstone i skrivande stund saknas i truppen, orsakar inga som helst problem. Förutom att det är något av en fadäs att han inte är med, vilket chefstränaren Jukka Jalonen förklarat med att det inte finns ”rätt roll” för honom. Hmm.

Backörnarna är ur form, Anssi Koivuranta har varit sjuk och inte alls i samma form som under inledningen av förra säsongen i kombinerat. Men på alpinsidan finns det hopp. Men bara ett namn som gäller – Tanja Poutiainen. Det visade hon senast i Cortina. Längdåkning… Kanske Aino-Kaisa Saarinen då, eventuellt nånting i parsprint?

Någon överraskning i form av Markku Uusipaavalniemis curlinglag för fyra år sedan är inte att vänta. Eller det skulle väl vara skridskoåkaren Mika Poutala i så fall? Den rappande helsingforsaren under artistnamnet Plastic har visat framfötterna senast i VC-deltävlingen i Calgary i december där han satte nya nationsrekord på både 500 och 1 000 meter. Vid sprint-VM i Japan i januari blev han sexa.

Hannu Manninen i nordisk kombination gjorde en väntad OS-comeback och kan faktiskt överraska med en medalj – åtminstone i lagtävlingen. Individuella medaljer tror jag inte det blir för varken Manninen eller för Janne Ahonen i backe. Fast Todd Lodwick i kombinerat gjorde ju det omöjliga i Liberec efter att ha tävlat sparsamt under 2008-09…

Esbotjejen Laura Lepistö skall inte heller glömmas bort som ett medaljhopp. Konståkningen är dock en känslig gren där hemmafavoriterna brukar knipa de mest framskjutna placeringarna. Men i en bedömningsgren är allting – precis allting – möjligt.

Finlands medaljsaldo i Vancouver? 3-2-4.