Det är väl bara att gå ut med det rakryggat. Jag kommer att sakna att stå och frysa vid Braheplan i Helsingfors på söndagseftermiddagarna då jag inte längre har nöjet att tjäna mitt levebröd i huvudstaden. Jag hittade nämligen en helt ny gren förra vintern – bandyn.
Det är svårt att riktigt sätta fingret på vad som fick mig att fastna för grenen, men farten, talangen, kylan, stämningen, Bubi Wallenius garanterade närvaro, spårvagnarnas skrammel, den eminenta grillkorven från Lagerblads...
Hela inramningen är bara så otroligt skön, likaså attityden på läktarplats då det trots allt är frågan om en verklig marginalgren. Annandagsbandy på plats och ställe är nog värt det – tog mig också själv till Braheplan från Pargas med buss via Åbo för att få vara på plats. Nånting min dåvarande sambo och nuvarande fru kanske inte precis var överlycklig för...
